Denna berättelse skildrar ett levnadsöde, tragedier och dramatik, Det handlar om en fältjägare, och hans familj, drabbade av tragiska händelser. Händelserna utspelas i mitten av artonhundratalet, i Bursiljum, i Burträsk kommun i Västerbottens län.
Soldatfakta
Från 1621 finns det roterings- oh utskrivningslängder. Rotarna finns inte angivna förrän 1630. När indelningsverket genomfördes 1695 fick vi fasta soldatrotar. Det innebar att bönderna i byarna indelades i rotar, som svarade för soldatrekryteringen och underhåll.
Som första grund vid indelningen av rotar, gick man i Västerbotten efter antalet kor. Normalt tycks det ha varit drygt 20 kor per rote. Den indelta roten var två bönder med ett tiotal kor vardera. När två bönder inte räckte till, fyllde man på med ytterligare en eller två bönder. Småbrukare med 2-3 kor lämnades utanför, såvida de inte hade andra tillgångar, t.ex. ett gott fiske.
Varje rote skulle hålla soldat och skaffa ett soldattorp. Till torpet skulle höra ett litet foder oh fähus, en fjärdedels hektar odlad mark, en koltäppa, samt ett ängsland som avkastade två vinterlass hö.
Vid tillträdet fick soldaten dessutom ett engångsbelopp (lego) som från början inte fick överstiga 100 daler. Denna summa kunde delas upp i flera poster. Därtill kom en kontant årslön på 25 daler, samt arbetskläder. För uniform och vapen svarade kronan.
I fredstid kunde soldaten få ha tjänst hos bönderna i trakten, då han inte var kommenderad till militärövningar. När en soldat blev gammal eller borta i kriget, var det roteböndernas skyldighet att skaffa en ny. Det var lätt i fredstid, soldatyrket var populärt, men i krigstid ville alla slippa.
Som lön för sina åtaganden slapp rotebönderna att själva bli uttagna till krigstjänst, men helt säker kunde ingen vara. Det var en svår tid för för folket. Värst var det förstås för soldaten som måste gå ut i krig, långt borta i främmande land och med ringa utsikter att återkomma. Änkor och faderlösa blev allt fler.
Delägare i rote nr 66 And var fastigheterna Bursiljum nr 1, nr 3 och nr 7.
Den 17 december 1802, döptes Olof. Dopvittnen var farfar Olof Ericsson och hans hustru Brita Andersdotter från Mångbyn, samt morfar Anders Andersson och hans hustru , Christina Swensdotter, från Skellefteå och Bäck.
Olof döptes till Andreas, men kallas både Anders och Anton i kyrkoböcker, husförhör och militära rullor.
Fredrika födde sitt första barn, sex månader efter bröllopet, sonen Olof Petter, född 1830-05-11.
Men lyckan stod dem inte bi, för i slutet av sin andra graviditet, avlider den förstfödde sonen, den 1 april 1832. Endast 20 dagar efter sonen död, föds dottern, Brita Gustava,
född 1832-04-21.
Drygt tjugo år senare, drabbas familjen av en ytterligare sorg, när avlider den sistfödde sonen, Carl Johan, vid en ålder av 3år och 10 månader.
De sju övriga barnen, levde samtliga vid 1890 års folkräkning, då den yngsta var 44 år
Barn
Olof Petter, född 1830-05-11 död 1832-04-01
Brita Gustava född 1832-04-21
Eva Christina född 1833-12-13
Maria Fredrika född 1836-07-14
Olof Anton född 1839-11-24 (Hägglund)
Petrus (Pehr) född 1842-02-15 (Lindberg)
Gustaf Adolph född 1843-07-30
Anna Lovisa född 1846-02-15
Carl Johan född 1848-11-14 död 1852-09-05
Boende
Androtet, Rote no 6, beläget mellan Svarttjärn och S Bursiljum. Andra platser i rotets närhet är Andudden, som sticker ut i Burälven och Andberget s.ö. om torpet. Där fanns soldattorpet, ett fähus, en lada och ett lider. Brukad jord var ungefär åttio meter brett, och fyrahundra meter långt, d.v.s. ca tre hektar samt ett skogsskifte på tjugo hektar. Jorden är odlad än idag.
1859 fanns där en ko, två getter, och två lamm.
Olof satte upp en åbyggnad, belägen 100 meter söder om dagen bro, (sydväst Gammelroddforsen, då en kvarn fanns vid forsen och väg framdragen), indelt i kök, kammare och förstuga, enligt bouppteckningen. Där fanns även ett gammalt brygghus utan golv och tak, en träsklada och fähus. Troligen byggde Olof denna åbyggnad, för att efter sin pension, som utfaller efter 35 tjänsteår och ålder av 50 år, och de skulle tvingas att lämna soldattorpet. Pensionen skulle antagligen utfalla 1863. Yngsta barnet skulle då vara 17 år.
Man kan idag urskilja var åbyggnaden och fähuset har stått. En del smide har upphittats vid platsen.
Soldattorpet är idag upprustat och sommarhuset, som byggdes på trettiotalet är bebodd.
Torpet nyttjas som sommarboende.
Familjens husförhör
I husförhörslängderna kan läsa att Olof och hustrun Fredrika kunde läsa någorlunda, medan att de fyra äldsta barnen läser berömligt. De minsta barnen kan läsa katekesen hjälpligt.
Första husförhöret för familjen var år 1930
Katastofen
Enligt hörsägen efter Olofs son, Gustaf Adolph Olofsson (Gust-Orsa), hade Olof vidtalats att gräva ett nytt brunn på Hallbergs gård i Gammelbyn i Flarken, Nysätra kommun. Olof gick till Flarken, med sin spade fäst i ränseln och med hunden springande bredvid, för att utföra ett arbete för dryga ut kassan. Grävning påbörjades och det grävdes och kastades upp på kanten, så länge det var möjligt. Markförhållandet var grus och sand. Sedan byggdes en flöjel med stång och hink, som sänkes ner i hålet och Olof fyllde spannen, sedan hävde någon annan upp spannen och tömde den. Sedan sänktes spannen ner igen för påfyllning. Så pågick grävandet.
Hur länge grävningen pågått är inte känt, men på eftermiddagen, vid 17-tiden, lördagen den 8:e oktober 1859, så rasade brunnen igen, över Olof, som befann sig på brunnens botten.
Räddningsarbetet påbörjades omedelbart, men avbröts klockan 18, vid sabbatens inträde.
Enligt kyrkans föreskrifter och allmänhetens dåliga kunskaper i sammanhanget, och folkets rädsla för överheten, förbjöds allt arbete efter sabbatens inträde, och om detta inte efterlevdes, påfördes vederbörande bestraffningar, bland annat vite. Spioner och kontrollanter i kyrkans tjänst var anställda, att övervaka att dess föreskrifter efterlevdes.
Olofs hund som under grävningen, uppehållit sig vid brunnskanten, började gräva och skälla på rasmassorna. Hunden skällde oavbrutet hela natten fram till 07.00 på söndagsmorgonen. Det tydde på, att Olof till dess, med vägledning av hundens skall och flöjelns hinkstång grävt sig med sina händer uppåt, men slutat att gräva, då krafterna tog slut av utmattning och syrebrist. Då tystnade också hunden.
Enligt Gust-Orsa, då grävningen fortsatte, på måndagen den 10:e oktober, kunde man konstatera att Olof hade endast en aln (ca 60 cm) kvar till friheten, då han inte orkade längre.
I dödsboken finns noterat Höst Ting, och dödsdagen, fastställd till den 10:e oktober, vilket med hänvisning till ovan skrivna, inte stämmer.
Fältjägare Olof Anders Ersson And blev begraven 1859-10-30.
Kyrkan roll
Kyrkan erkände indirekt sin skuld, genom att medvetet ändrade dödsdatumet, utanför sabbaten, vilket syns i dödsboken, för att dölja, att dess föreskrifter och spioner mot allmogen, förorsakat att Olof And inte räddades och att han gick en onödig, kvalfull död till mötes, på grund av dess maktmissbruk och förtryck mot allmogen.
Bouppteckningen
Se bilaga
Änkan blev erinrad enligt lagelig uppgift att bouppteckning skulle upprättas. Boets värde var 265:35 riksdaler. Inga pengar fanns i boet, utan skulder till handlaren Nygren och skuld till dottern Brita Gustava på 10 riksdaler och sonen Olof Anton på 5 riksdaler, samt en skuld till Nils Jönsson på 75 öre.
Sonen Olof Anton fordran i dödsboet visar att han antagit efternamnet Hägglund.
Änkan
Eftersom familjen bodde i ett soldattorp, blev de utan bostad, och Fredrika och barnen nödgade att flytta ut, eftersom en ny fältjägare skulle städslas till rotet. Se inhysningshjon.
Fredrika skall enligt hörsägen, efter Olofs bortfall, varit och sålt tjära på en marknad i Lövånger. Då ingen tjära fanns i bouppteckningen, var det något som förmodades att hon hade undanhållit, trots hon skriftligen intygat att allt var med, och hon åtalades därför och dömdes till böter. Domstolsutslag har inte kunnat hittas.
Sedan brände hon en tjärdal tillsammans med sina bröder, i närheten av platsen där Bursiljums folkpark, ligger idag. Efter att tjärdalen var bränd, var tydligen inte eftersläckningen inte tillräckligt utförd, vilket föranledde att en skogsbrand utbröt och ett område blev ödelagt.
För detta blev hon också åtalad och dömdes till böter. Domstolsutslag har inte kunnat hittas. I husförhörslängderna är det inskrivit att hon är utfattig och bräcklig, men inget annat än de datum hon emottagit nattvarden.
Barnens öde
Barnens öde efter fadern tragiska bortgång, är fastlagd. Petrus (Pehr) var 17 år, Gustaf Adolph var 15 år och Anna Lovisa var 13 år, vid tillfället, så de fick arbeta som drängar och pigor för sitt uppehälle.
Enligt ett domstolsprotokoll från den 24 mars 1860 kan
man läsa:
Sedan fältjägaren Olof Andreas And i Svarttjärn aflidit, så förordnades uppå anmälan till förmyndare för Ands omyndiga barn bonden Lars Tjernström i nämnda by, honom åliggande skyldigheter i befattningen efter lag och förmyndares ordning.
Detta gällde Olof Anton, Per(Petrus), Gustaf Adolf och Anna Lovisa.
Efterforskningen visar att, tre av barnen blev kvar i Bursiljum, en till Kålaboda, en till Flarken, en till Hålvattnet, och en till Bjurön.
Inhysninghjon
Fredrika finns i husförhörslängderna inskriven som inhysningshjon, utfattig och bräcklig.
Hon skrev ett avtal med Gustaf Larsson, och hans son Nils Emanuel Bergström, ägaren av marken, där Olof hade byggt en s.k. åbyggnad, där hon garanterades att bo tills hon dog, eller avsade sig boendet. Ett undantag på 1/13 del av det 1/64 del mandat som tillhörade mark inbringade. Nils Emanuel Bergström köpte marken av sin far, för 300 Riksdaler. Detta avtal skrevs en vecka före bouppteckningen! Nils blev sedermera Fredrikas svärson genom giftemål med Anna Lovisa.
Hon är med från 1860 till 1890 i husförhörslängderna, där hon också finns med i folkräkningen 1890. Hon bodde i åbyggnaden till 1869, därefter hon var även hos sin son Olof Anton Hägglund. Anna Fredrika Pehrsdotter dog den 27 oktober 1897 i Mjödvattnet. Begravning skedde den 17 november 1897.
Militära data
När Olofs militära karriär exakt tog sin början är inte klarlagt, men är upptagen vid 1823 års generalmönstring antagen som soldat And vid rote 6 i Burträsk kommun, tillhörande Lövångers Kompani, Västerbottens Regemente, dock finns inga andra uppgifter, men troligen antagen tidigare då rotet var vakant genom befordran, sedan 1811. Rekryten påbörjade en förberedande grundutbildning som varade i tre år under ledning av en korpral. Detta skedde sockenvis vid speciella sammankomster, och där skolningen innehöll allt från militära instruktioner till information om personlig hygien, klädseln och persedelvård. Dessa möten som kunde ske ett par gånger per månad, var bönderna tvungna att släppa iväg sina drängar till även om de hade årstjänst.
Den grundläggande utbildningen erhöll rekryterna vid rekrytmötet eller rekrytskolan.
Detta skedde under ledning av en löjtnant, en underofficer och en korpral. Mötet varade allt från tolv dagar till femtio dagar.
Den sista avrättningen, genom halshuggning, vid avrättningsplatsen på Lappvattsheden ägde rum dem 8 maj 1822, då soldaten Pehr Henrik Åberg (Pilt-Henrik) avrättades, som dömdes för mordet på bonden och urmakaren Olof Rönnberg i Åbyn. Efter ett fyllkalas startades ett gräl om soldaträttigheter, som slutade med att Rönnberg misshandlades så svårt att han senare avled.
Den dag då avrättningen skulle ske strömmade stora folkskaror till avrättningsplatsen. För att inte folket skulle skulle tränga på för hårt, var en s k spetsgård bestående av 24 man utkommenderade som skydd. Det har berättats att soldat Olof Anders Eriksson And och Pehr Söderström från Bursiljum var uttagna till denna s k spetsgård.
Den 22/11 1828 är drängen Olof Ersson antagen till rote 66, men hade 1 11/24 tjänsteår.
År 1829 ändrades regementets namn till Västerbottens Fältjägarregemente. Olof titulerades därmed till Fältjägare. Regementet delades 1841 upp i två kårer; Norrbottens Fältjägarkår och Västerbottens Fältjägarkår. Dess övningsplats var Gumboda Hed. Olof står som antagen fältjägare den 22 oktober 1828. Sedan finns han med i generalmönstringarna som skedde vart 3-4 år.
Vid GeneralMönstringen som skedde 1852 vid Gumboda Hed, kan man läsa Olof Anton And, förut kallad Olof Anton Eriksson, född i Lövånger af Västerbottens län, den 6 novenber 1802. Antagen den 22 oktober 1828.
Ålder 49 2/3 år, antal tjänsteår 23 2/3. Längd 5’ och 10” (178 cm) Gift.
Vid generalmönstringen som skedde 1857 står samma sak men åldern är 53 2/3 år och 27 tjänsteår.
Vid generalmönstringen som skedde 1860 står det att Olof Anton And avled den 10 oktober 1859.
Han ersattes av Olof Anton Olofsson född i Burträsk.
Vid generalmönstringen som skedde 1860 står Olof Anton Glas, född Olofsson den 19 februari 1838, för rote nr 6 i Bursiljum men avskedades redan 1864. Han blev krigsoduglig p.g.a axelskada under ett gymnastikpass på Gumboda Hed. Övningen var ”armar uppåt sträck” Han hade ingen familj.
Bursiljum hade ytterligare soldater/fältjägare. Dessa gick under namnen Öhrfil/Qvick tillhörande Bursiljum, och Silver som var placerad i Svarttjärn.
Hemmanet
Dottern Anna Lovisa f And, gifte sig med skomakaren Nils Emanuel Bergström i Bursiljum.
Ägaren av åbyggnaden. Deras son, Nils Robert född 1875-10-17, var sista fältjägaren på rotet och soldattorpet, med soldatnamnet Nyman. Han köpte loss hemmanet 1897, och gifte sig med Augusta Vilhelmina f Nilsson, dotter till Nils Gabrielsson och hans hustru Vilhelmina f Andersson.
Nils Robert fick följande barn;
Rut Lovisa f 1900
Nils Hugo f 1902
Sanna Helmina f 1904
Olof Rudolf f 1906
Nils Ruben 1908,
Nils Hjalmar f 1914 vilken var ägare tillsammans med Sanna, fram till dagens ägare tog över.
Epilog
Det som berättas här ovan, för tankarna till Mobergs ”Raskens”, med dess hårda levnadsvillkor
med barnadödlighet, tragedier och stora umbäranden med små medel och stora barnkullar.
Det är med tillfredställelse man ser att samtliga barnen kunnat leva vidare, och kunnat skapa sig ett drägligt leverne, fast man verkligen kan prata om att starta med två tomma händer.
Olof And var min farfars farfar.
Skellefteå den 7 februari 2007
Börje Röjmyr
Källor:
Boken ”Krokvattnet, byn som försvann”, Claes Grenholm
Hörsägen om jordras, nedtecknad av Holger Strand
Hörsägen om änkan, berättad av Sigvard Röjmyr
Burträsk kyrkoböcker och husförhörslängder, Genline
Lövånger kyrkoböcker och husförhörslängder,Genline
Burträsk bouppteckningar, Skellefteå Bibliotek
Generalmönstringar för Västerbottens Regemente, Skellefteå Bibliotek
Boken ”Bursiljum”.
Hogman